Det kan vara svårt att kommunicera med tonåringar om deras problem – det är ju rätt enkelt att säga ”du kommer över det”. Men att avfärda deras problem kan avskräcka dem från att uttrycka sina känslor.
Under ett samtal med ditt barn bör du bekräfta hens tankar och bekymmer och uppmuntra barnet att prata om sina känslor. Att öva på aktivt lyssnande är nyckeln till god kommunikation. Sympatisera med barnets problem i stället för att försöka lösa dem så fort som möjligt, och visa att du alltid är villig att lyssna på vad ditt barn går igenom.
Aktivt lyssnande i praktiken
Det här samtalet mellan en förälder och ett barn visar hur du kan använda färdigheter i aktivt lyssnande när du kommunicerar med ditt barn:
Förälder: Hur är det, älskling?
Barn: Det är bra, gå ut. Varför knackar du aldrig?
Förälder: Förlåt. Jag tyckte att jag hörde dig gråta. Vill du berätta varför?
Barn: Du skulle ändå inte förstå.
Förälder: Jag tror att jag skulle kunna förstå och jag kan verkligen försöka – du skulle bli förvånad över hur liknande våra erfarenheter kan vara.
Barn: Tror du det?
Förälder: Ja, det gör jag. Vad är det som händer?
Barn: (snyftar) Alex skrev till alla utom mig om sin fest.
Förälder: Åh, älskling. Det är ju hemskt.
Barn: Sluta vara sarkastisk. Jag vet att jag inte är ett svältande föräldralöst barn, men...
Förälder: Jag förstår faktiskt. Jag tycker att det är hemskt när sånt händer och jag förstår hur det kan påverka dig. Nåt liknande hände mig en gång och jag kände mig riktigt utfryst.
Barn: Varför? Vad hände?
Förälder: När jag var i din ålder brukade min bästa kompis Sam och jag åka till stranden tillsammans. Men en dag sa han att han inte ville göra det längre. Och sedan såg jag honom på stranden med någon annan från skolan.
Barn: Vad gjorde du då?
Förälder: Jag mådde jättedåligt. Jag åkte hem och din mormor såg mig gråta.
Barn: Vad sa mormor?
Förälder: Vi hade ett samtal som det här och hon sa att jag skulle komma över det.
Barn: Och gjorde du det?
Förälder: Ja, hon hade rätt. Efter ett tag gjorde jag det. Jag kände på mig att hon var irriterad på mig för att jag gjorde en sån stor grej av det. Men det var en stor grej för mig. Jag minns hur utstött jag kände mig.
Barn: Är du irriterad på mig?
Förälder: Nej, jag förstår exakt hur du mår just nu. Det känns fruktansvärt att inte bli inkluderad.
Barn: Jag vet inte vad jag ska göra åt det.
Förälder: Det visste inte jag heller. Till slut insåg jag att det kanske ändå inte var särskilt bra för mig att vara vän med Sam. Vi var inte riktigt rätt för varandra. Så jag lärde mig att inte bli upprörd över saker som han gjorde mot mig och så småningom mådde jag bättre. Och jag vet att du också kommer att må bättre.
Genom att ställa frågor på ett känsligt sätt och dela med sig av sina egen erfarenheter upptäckte den här föräldern varför barnet var ledset. Detta hjälpte barnet att känna förälderns stöd och att någon verkligen lyssnade. Föräldern höll dessutom kommunikationslinjerna öppna för framtiden genom att betona att barnets bekymmer inte var dumma eller överdrivna.
*För att skydda sekretessen har vi ändrat namnen på de personer vars berättelser vi tar med på dessa sidor. Men berättelserna är autentiska.
Tekniker för aktivt lyssnande Så här fungerar aktivt lyssnande:
Vid förhandlingar mellan personer i konfliktsituationer (t.ex. krig och strejker) rekommenderas det att de oeniga parterna upprepar vad den andra parten säger, eftersom detta visar prov på empati. Prova detta med ditt barn genom att avspegla hens ord.
Säg till exempel: ”Så du oroar dig för att din kompis inte längre gillar dig?” Det låter kanske lite tillgjort i början, men det visar barnet att du förstår och lyssnar.
När ditt barns självkänsla påverkas negativt av ett socialt bakslag kan du hjälpa barnet att bygga upp det igen. Försäkra barnet om att hen är älskad, fokusera på barnets bästa egenskaper och prata om goda erfarenheter som hen har haft.
Experten Dr Christina Berton, som arbetar med Dove Projekt Självkänsla, säger att vissa föräldrar kan fokusera för mycket på sina egna erfarenheter och på att ge råd. ”Det är viktigt att föräldrarna inser att det handlar om deras barn”, säger hon. ”Gör saker i deras takt, det handlar trots allt om deras förmåga att uttrycka sig. Respektera därför barnets känslor, tankar och behov.”
